Sur tant!

Ibland undrar jag hur folk orkar engagera sig hur alla andra människor är och gör.
Jag var och köpte mat och stod vid grönsaksdisken och valde grönsaker.
Jag skulle köpa tomater, inte för att de just nu är goda utan för att barnen vill ha tomater.
(Visst är tomaterna smaklösa nu!?)
För att få den bästa smaken köper jag kvisttomater. Jag plockar dock bort kvistarna i affären eftersom dom ofta gör sönder tomaterna i påsen på vägen hem. Är någon tomat dålig så tar jag ju självklart bort den.
När jag står där och plockar så hör jag en dam stå och prata med sin man lite längre bort.
Tänker inte så mycket på det först men sedan inser jag att det är mig hon pratar om!
"...fruktansvärt dåligt att man tar bort kvistarna!"
"...ska man köpa sådana tomater så får man ju köpa en hel kvist!" Säger hon och väljer själv de andra tomaterna. Hur orkar folk?

Jag kunde inte annat än skratta när jag hörde henne, sedan vände jag mig om sa, "...jo, jag tar bort kvistarna för det gör sönder tomaterna annars!"
"Så gör man inte!" Säger hon.
Vad hade hon för rätt att bestämma över mina inköp, och varför var hon så arg på mig när hon inte ens skulle ha dessa tomater själv.
Måtte jag aldrig bli en gammal sur tant som inte fyller mitt eget liv med positiva saker utan istället förpestar tillvaron för alla andra. Stackars hennes gubbe som stod bredvid och säg förtryckt ut.
För att inte bli arg valde jag att se det komiska och gick därifrån leende.